Reseberättelse IASLC 19th World Conference on Lung Cancer

Om immunterapins möjligheter, välkomnandet i den svenska lungcancerfamiljen och en och annan fängslande sevärdhet

Pannkakor med lönnsirap till frukost, sedan var det dags att bege sig från hotellet till IASLC 19th World Conference on Lung Cancer. I år hölls världskongressen i centrala Toronto, Kanada, omgiven av skyskrapor och precis bredvid ett av stadens landmärken CN Tower (där vi sista kvällen blev bortglömda högst upp). Konferensen lockade i år över 7000 deltagare från fler än 100 länder och det fyra dagar långa programmet var fullspäckat.

Under kongressen presenterades flertalet rykande färska nyheter inom lungcancerfältet. En av dem var NELSON-studien. I den holländsk-belgiska screeningstudien har  knappt 16 000 rökare eller före detta rökare randomiserats till screening med CT eller ingen screening. Istället för att mäta diameter på lungnoduli har man beräknat volymen och fördubblingstiden av volymen. 10-årsuppföljning har nu visat att screening ger en signifikant reduktion av lungcancermortalitet för män och en större vinst, som dock precis på gränsen inte var signifikant, för den betydligt mindre andelen kvinnor i studien. Vid uppföljning efter 8 och 9 år var vinsten med screening också större i gruppen av kvinnor och då signifikant. Det blir nu spännande att följa utvecklingen och förhoppningsvis får vi snart se hur screening implementeras i Sverige.

Den sedermera nobelprisbelönade immunterapin fick som väntat stort utrymme och en av nyheterna som presenterades var att det nu finns anledning att ge immunterapi till patienter med inoperabel stadium III icke-småcellig lungcancer (NSCLC). I PACIFIC-studien randomiserades drygt 700 patienter med NSCLC stadium III utan progress efter konkomittant kemo-radioterapi till Durvalumab eller placebo i upp till ett år. Durvalumab har visat sig signifikant förbättra OS jämfört med placebo.

Det talades också om möjliga vägar att komma runt problemen med tumörer som inte svarar på immunterapi. Vare sig de primära eller sekundära resistensmekanismerna vid immunterapi är kartlagda och många föreläsare betonade att som prediktiva markörer har både PDL1-status och TMB (tumor mutational burden) visat sig vara otillräckliga. Kombinationer av immunterapi och andra cancerläkemedel samt mer forskning kring det relativt outforskade området tumor microenvironment och hur det påverkar behandlingseffekten nämndes som framtida mål.

Som motvikt fick vi även ta del av negativt utfall från LUME-MESO fas tre studien där det inte sågs någon förbättrad progressfri överlevnad vid tid tillägg av Nintedanib till kemoterapi.

Därutöver presenterades nya rön inom TKI-behandling. I ALTA-1L- studien sågs en signifikant längre progressfri överlevnad för de patienter som behandlades med ALK-hämmaren Brigatinib jämfört med de som behandlades med Crizotinib, vilket banar väg för ytterligare ett behandlingsalternativ i första linjen för de med ALK-positiv icke-småcellig lungcancer.

Bland spännande studier och debatter var det en föreläsning under sessionen Patients first som verkligen stack ut. Lucy Kalanithi, läkare från USA, berättade om hur hennes make vid 36 års ålder insjuknade i spridd lungcancer. I en levande beskrivning fångade hon på ett par minuter vad som är viktigt i livet och berättade om hur hon och maken, som fortsatte att jobba som neurokirurg, levde vidare efter cancerbeskedet. Upplevelserna finns skildrade i boken When breath becomes air.

På kongressens sista dag fick vi möjlighet att tillsammans med inspirerande föreläsare blicka in i framtiden. Under rubriken Call to action – Challenges ahead fick vi bland annat höra om förebyggande behandling med immunterapi till personer med hög risk för lungcancer och optisk icke-invasiv biopsi via högupplöst mikroarkitektonisk visualisering.

Vi uppskattade mycket att resa tillsammans med Cancerakademien. Det gav ett stort mervärde till kongressen att utöver det vi lärt oss i symposier och workshops också få inblick i hur det fungerar i andra delar av landet och dessutom få lära känna många engagerade lungcancerforskare och kliniker.

Slutligen vill vi passa på att tacka Svenska lungcancerstudiegruppen för att vi fick chansen att åka på världskongressen! Vi tar med oss en hel del kunskap och inspiration till både klinik och forskning. Vi kan verkligen rekommendera andra att åka på världskongressen!

Sofi Isaksson och Erika Broström

Ps. Vi kom till slut ned från CN Tower som vi besökte sista kvällen och hann med att besöka (och lifta från) Niagarafallen nästa dag innan flyget hem på kvällen.

wclc 2018