Det finns olika typer av lungcancer. De två stora grupperna är småcellig lungcancer och icke-småcellig lungcancer där icke småcellig lungcancer är den klart vanligaste formen (ca 85 %). Indelningen bygger på cancercellernas utseende och ursprung.
Lungcancer indelas i fyra olika stadier, där stadium I är en begränsad tumör som inte spridit sig utanför lungan eller luftrören. Vid stadium II och III är även lymfkörtlar angripna. Stadium IV betyder att cancern är spridd med metastaser i lungorna eller till andra organ.
Behandlingsalternativen för icke-småcellig lungcancer är beroende av vissa egenskaper hos själva tumören, hur tumörens utbredning ser ut och patientens övergripande hälsa och lungfunktion.
Om tumören är lokaliserad till en lunga och inte är spridd i övrigt eller endast till lymfkörtlar i lungroten (hilus) (stadium I-II) kan behandlingen, vid gott allmäntillstånd hos patienten, utgöras av kirurgi eller strålbehandling, ofta sk. precisionstrålbehandling. Om tumören uppvisar tecken på spridning till lymfkörtlar mellan lungorna (stadium III) är ofta en kombination av olika behandlingsalternativ att föredra, exempelvis läkemedelsbehandling och strålbehandling och i utvalda fall även kirurgisk behandling. Om lungcancern visar tecken på mer avancerad spridning inom eller utanför lungorna (stadium IV) inriktas ofta behandlingen på läkemedelsbehandling. Strålbehandling kan vara aktuellt i stadium IV i symptomlindrande syfte.
Småcellig lungcancer skiljer sig från icke småcellig cancer i behandling på så sätt att det är mycket sällan man kan operera småcellig lungcancer men däremot är tumören ofta både behandlingsbar med läkemedel och ibland strålbehandling.
Vilken typ av läkemedelsbehandling som kan var aktuell avgörs inte endast av vilken typ av tumör det är utan även av genetiska egenskaper. Detta kan klarläggas med modern teknik där man analyseras förekomst av mutationer och lämplighet att behandla med s.k. målstyrd läkemedels behandling eller exempelvis immunterapi.
Kirurgi
Kirurgi används inom cancerbehandling i flera olika syften:
- Diagnos. För att bestämma tumörtyp och spridning. En mindre vävnadsbit avlägsnas (biopsi) och undersöks på labb.
- Behandling. För att avlägsna tumören och omkringliggande vävnad som kan innehålla tumörceller.
- Stadieindelning. För att kunna bestämma tumörstadier. Görs ofta i samband med borttagande av tumören.
Den vanligaste operationstypen är s.k. lobektomi och innebär att man opererar bort den lunglob där tumören finns. Ibland kan det räcka med att man tar bort en del av en lob men växer tumören i mer än en lob behövs ofta större kirurgiskt ingrepp. Ibland kan det vara aktuellt att ta bort hela lungan (pulmektomi.)
Strålbehandling
Strålbehandling ges med hjälp av en linjäraccelerator. Strålningen, som inte har något med radioaktivitet att göra, påverkar cellernas arvsanlag så att deras förmåga till delning skadas. Strålningen påverkar också de friska cellerna, men de är bättre på att reparera dessa skador.
Strålbehandling kan ges i olika syften.
KURATIVT/BOTANDE: För att bota en lungcancersjukdom krävs att behandling ges dagligen under en längre period, ofta 4 – 6 veckor. Vid små tumörer används ibland s k precisionsstrålning vilket innebär få behandlingar (3-8) med hög dos.
PALLIATIVT/SYMTOMLINDRANDE: Används för att lindra olika symtom som smärta, blödning och andnöd. Ofta ges det vid ett tillfälle men ibland kan man behöva ge det upp till ett par veckor
Antal behandlingar och stråldos är beroende av tumörens egenskaper (storlek, läge och strålkänslighet). Oftast ges botande strålbehandling i kombination med läkemedel. Ibland ges det också i kombination med kirurgi.
Medicinsk behandling
Ett stort antal läkemedel används inom lungcancerbehandling. Vanligtvis ges en kombination av olika läkemedel under ett antal veckor eller månader. Behandlingen läggs upp individuellt baserat på olika faktorer som lungcancertyp, förekomst av ex mutationer, spridning, patientens hälsotillstånd mm.
Syftet med behandlingen kan vara:
- Minska tumörens tillväxt
- Förhindra spridning
- Lindra symptom som orsakats av tumören
- Eliminera samtliga tumörceller
Läkemedelsbehandling har traditionellt bestått av kemoterapi (cytostatika). På senare år har dock stora framsteg skett vilket öppnat upp för nya behandlingsmetoder och ett större urval av behandlingsalternativ än vad som bara fanns för några år sedan.
Läkemedelsbehandling vid icke småcellig lungcancer innefattar idag kemoterapi (cytostatika), målriktade behandlingar, ofta i tablettform och immunterapi. Behandlingsmetoder finns också där man på verkar blodförsörjningen till tumören (angiogeneshämmande läkemedel).
Cytostatika
Cytostatika ges vid lungcancer i första hand för att bromsa upp sjukdomsförloppet och lindra symtom när bot inte är möjlig. Ibland kan också cytostatikabehandling ges för att minska risken för återfall av sjukdomen. Sådan behandling är vanlig efter operation av lungcancer. Cytostatika skiljer sig från operation och strålbehandling på så sätt att när läkemedlet cirkulerar i blodet når behandlingen ev. dottersvulster dvs metastaser. Cytostatika påverkar emellertid även friska celler vilket kan ge biverkningar. Vanliga biverkningar bland annat sänkta blodvärden, mag-tarmbesvär och håravfall.
Vid lungcancer är det vanligt att man kombinerar olika cytostatika med varandra för att öka effekten. Det vanligaste sättet att tillföra cytostatika är genom infusion eller injektion Tablettbehandling förekommer i undantagsfall.
Vanligtvis ges cytostatika behandling polikliniskt i kurer om cirka 3 veckor och efter 3-4 kurer sker utvärdering av behandlingen. Ofta behöver prover kontrollera mellan kurerna.
Målriktade behandlingar
Genom forskning har man kunnat ta fram nya behandlingsmetoder. Dessa behandlingar utgår specifikt från vilka egenskaper tumören har. Vid icke småcellig lungcancer har ungefär 15-20 procent av patienter mutationer i tumörcellen vilka kan bidra till snabb tillväxt och spridning. Idag finns tillgång till flera olika typer av s.k. målriktade behandlingar vars syfte är att blockera mutationer och därigenom hindra tillväxt och spridning av tumör. Det är viktigt att utredningen kartlägger om det finns mutationer tumörcellerna eftersom det kan öppna möjligheter till s.k. målriktad behandling. Flera av de målriktade läkemedlen kan användas i första linjens behandling och ger då ofta fördelar framför exempelvis cytostatikabehandling Behandlingen ges i tablettform. Vanliga biverkningar är hudproblem och mag-tarm biverkningar
Immunterapi
Immunterapi är ett relativt nytt alternativ för patienter med icke småcellig lungcancer. Principen för immunterapi är att man behandlar cancersjukdomen genom att man förstärker det egna immunförsvaret. Genom att stimulera immunförsvaret kan immunceller i kroppen attackera cancerceller. Nya studier har visat på mycket goda resultat och i en del patientgrupper kan man också uppnå långsiktig effekt.
Alla patienter har emellertid inte effekt av immunterapi. Förmågan att svara på behandlingen är delvis relaterad till om man kan identifiera en tumörmarkör som benämns PD-L1. Patienter med högt s.k. ”uttryck” av denna tumörmarkör har generellt sätt bättre möjlighet att svar bra på denna typ av behandling. Immunterapi ges idag både som första, andra linjens behandling. Immunterapi har också visat sig vara effektiv att kombinera med cytostatika och mycket talar för att kombinationsbehandling i olika former kommer bli en allt vanligare behandlingsmetod.
Biverkningar skiljer sig från de med cytostatika men är generellt sätt lindrigare. Om biverkningar uppstår kan olika organ drabbas av inflammation. Tillståndet kan behandlas, vanligtvis med kortison
Angiogeneshämmande läkemedel (kärlhämmande läkemedel)
Kärlhämmande läkemedel kan ges som ett komplement till andra behandling, inte minst cytostatika. Patienten ges då ett angiogeneshämmande läkemedel som förhindrar bildande av nya blodkärl. Syftet är strypa tumörens tillförsel av syre och näring, vilket förhindrar tillväxt och spridning.
Kliniska studier
Allt fler patienter kommer i framtiden att erbjudas att vara med i kliniska studier. Det kan kanske för en del patienter kännas osäkert att man skall behöva göra studier. Man vill ju helt enkelt ha så bra behandling, som möjligt. Men sanningen är tyvärr att lungcancerbehandlingen behöver förbättras mycket och detta måste ske genom kliniska studier.
För patienter, som erbjuds att vara med i studier kan det vara bra att veta att innan en studie kan komma igång så har den först mycket noga diskuterats och analyserats av inblandade läkare för att den inte skall utsätta patienter för onödiga risker och ge dem så goda chanser som möjligt. Dessutom måste den godkännas av Läkemedelsverket och av en etikkommitté.
Det har visat sig i analyser att det faktiskt i de flesta fall är en fördel att vara med i studier (oavsett vilken behandling det gäller) troligen eftersom kontrollen av patienter i studier är speciellt noggrann.